Anders Nyberg's blog

Jag har den här våren haft det den stora gåvan att få spendera mycket tid ute i naturen uppe vid vår fäbod i Malungs-skogarna. Senaste våren jag var härute lika intensivt som i år var för snart 25 år sen. I likhet med förra blogginlägget kan jag inte låta bli att lägga märke till skillnader mellan nu och då. Bara på den här korta tidsrymden har det hunnit hända mycket med faunan. Djur som var väldigt vanliga har minskat drastiskt medan andra jag aldrig sett här ute har överraskande dykt upp. Jag gör inte anspråk på att komma med några ”vetenskapligt belagda” uppgifter, utan några personliga iakttagelser från en lokal utgångspunkt som jag känner väl och älskar mycket. Men om man skulle titta i mer vetenskapliga studier tror jag man kommer att se ungefär samma trender. Som kanariefågeln i kolgruvan, så är ju fåglar bra markörer för hur miljön runtomkring mår. De fåglar som stuckit ut mest i sin frånvaro är ugglorna, hackspettarna och skogshönsen.  Jag har inte sett eller hört en end

När jag var 11 år spenderade jag mesta tiden mellan påsk och midsommar på Mora Lasarett. Ett fall i skidbacken orsakade en spricka i lårbenet som uppdagade en cysta som fylldes igen med ben från höftkammen. Fastän jag egentligen var för ung för det hamnade jag på vuxenavdelningen efter operationen. Tiden på lasarettet blev en slags initiationsrit in i vuxenlivet. Jag minns den som en mestadels ljus tid, ett helande som också var ett växande. Sen dess har jag aldrig opererats. Förrän nu. Fastän jag bor bara ett par km från länets största sjukhus i Falun skulle jag åter åka till Mora, den här gången för att få mitt ljumskbråck lagat. Jag tyckte att det var litet kul att det blev Mora igen. Skulle jag känna igen mig? Vad är det som förändrats, i mig, i sjukvården, i tiden? Jag följde instruktionerna innan så samvetsömt jag kunde. Enligt systern jag pratade med inför besöket så var det OK att komma med bussen som gick 6.30 från Falun även om jag skulle komma ca en halvtimme