Skip to main content

The road to Hell?


Today I am having a day of rest. Yesterday I walked alone and let Peter rest, today I am resting. And what did I do on my day of rest?
Well, I went on a promenade... And I came across this sign. I had to turn right, but I must say that this country is heavenly beautiful wherever you go.

I am grateful that my body is responding as it is has been so far. Surely this could be a road to hell with a body who doesn’t want to follow. And there have been alarms in both back and knees lately. Our track profile shows that we are climbing to the summit of our trek during the second week and then there is basically four months of downhill with a small exception of Småland. The fact that due to the snow in the forests we cannot use the small paths but have to stay on the bigger roads means also that we are walking mainly on tarmac. Man has made tarmac but he is not made for tarmac. It gets you. Right in the knee.

So walking during my day off is a good sign.

A sign saying that Hell is nowhere and Heaven is now here!



°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°



En väg till hell.....?

Idag har jag en vilodag. Igår vandrade jag ensam och lät Peter vila, idag är det jag som vilar. Och vad gjorde jag på min vilodag? Jo, jag tog en promenad…  Och kom till den här skylten. Jag fick lov att svänga höger, men jag måste tillstå att det här landet är himmelskt vackert vart man går.

Jag är tacksam över att min kropp svarar an hittills. Det här kunde verkligen bli en helvetes resa om kroppen inte ville följa med. Det har funnits varningstecken i både rygg och knän på sistone. Vår banprofil visar att vi når toppen under andra veckan och sen är det i princip 4 månaders nerförsbacke med ett litet undantag för Småland. Och det faktum att det fortfarande är snö i skogen gör att vi inte kan använda de små stigarna utan vi behöver för det mesta gå på asfalt. Människan har skapat asfalt men hon är inte skapad för asfalt. Det sätter sig i knäna…

Så att jag är ute och vandrar på min lediga dag är väl ett gott tecken. Jag är inte ute och cyklar.
"Hell is nowhere, heaven is now here" 

Labels:

Comments

Post a Comment

Popular posts from this blog

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s
1 comment
Read more

The unfolding tale of a hundred hymns

Wow! The power of setting your intentions...  Last summer I created a folder in my computer, and I had to give it a name. After giving it a quick thought I wrote: "Hundred hymns", in an attempt to be a bit poetic in the small space and time given.  There's a new hymnbook on its way in Sweden and a call has gone out for anyone who wants to contribute with proposals. I thought I ought to send in something before the deadline on New Years and the folder was created for this purpose.  I started to browse thru a life's worth of song creation and did not find much suitable, managed to come up with about 30 songs that I thought could work, after editing them quite substantially.  After that I fell ill in Covid. Little did I realise then how necessary this was for the developments that were to follow. For the first time in my life I had a personal and very tangible experience of life's brevity. And a reminder of the importance of taking every day as a precious gift.  ​ N
Post a Comment
Read more

Never Ending Peace And Love – Reflections on a first encounter with NEPAL

Part 1 My time in Nepal is drawing to a close. For this time... Impossible to summarise this amazing country, but in short it has been a peak experience. Peak time with peak people in peak country. The nature is unquestionably one of its kind, with both jungle and the highest peaks of this planet within sight. And the people, to a large extent poor, but with a richness of soul and spirit that is overwhelming; generous, kind, humble and proud at the same time. But most amazing has been our way to approach it; walking, talking and singing... I feel that our "Sång & Gång" concept, our "walk & sing" adventures that we now have developed for almost 30 years have found an ultimate form here. We walk into the villages, meeting people eye-level, share a song, and walk out of there with a garland around our necks and a blessing on our foreheads. And a smile in our hearts and a sense of taking part in a real transformative meeting. For both parties. All of this has
Post a Comment
Read more