Anders Nyberg's blog

We're living in the periphery . You take the subway to the last stop, you walk to the last house in the suburb before...  No wait, there is still one more house before the end of civilisation. The home of the homeless. How utterly appropriate that it is placed where it is. It could not be anywhere else. It actually exists only because it is where it is. On the edge. On earth as it is in our minds. As I sit at my desk I see the bent characters walk out to their "home". There is no way you cannot tell who is who. Basically people walking by fall into two categories; the one's who walk slowly and seemingly without purpose out to the periphery. Or the one's who with a spring in their step walk towards the centre. Oh well, then you of course also have the joggers, who run past the home of the homeless out into the woods to gather more pace and stamina in order to be able to run the rat-race into the centre. I remember a story from my childhood Malung. Peo, on

En bergstopp sträcker sin snöklädda spira upp i de högsta luftlagren, stolt, trygg, medveten om sin höjd tillika som sina djupa rötter. De djupa rötterna är toppens förutsättning lika självklart som att stenen är tyngre än luften. Ett sådant berg är du, en majestätisk spira som gnistrar av reflektionerna från solljuset, som överblickar det storslagna landskapet runt ikring! Ingen ärar berget för bergets rötter, få är de som ser den massiva grund som lyfter spiran till sin höjd. Vad är egentligen upp och vad är ned? Vad är högt och vad är lågt? I ett kosmiskt perspektiv ser saker ofta annorlunda ut jämfört med människans. I ett kosmiskt perspektiv går inte solen upp eller ned. Den lyser evigt. Öva er att se bortom de mänskliga ögonens värderingar och din blick skall tränga in i bergets djupaste rötter. Öva dig att se skapelsen som den är; en, hel, ovärderlig. Det finns inga nivåer. Det finns inga grader i hans värld som ÄR. Den mänskliga världen är en skola i at

En våg bryts. Solens sneda strålar skimrar i skummet. En hund springer i vattenbrynet. Där vattnet kysser stranden ligger det spännande landet! Hunden springer i glädje, rullar runt i vågskvalpet, bjäffar litet mot en retfull mås, hämtar en bit drivved. Vad är hans syfte? Vad är hans motiv? Vad är vågens syfte, dess motiv? Vad är människans? Varför är vi här, uppkastade på denna strand utan eget val eller förskyllan? Vad är egentligen meningen? Förstår vågen sin mening? Och ändå rör den sig i sådan skönhet och kraft! Otyglad och otvungen kysser den sin strand och föder nytt liv i mötet. Men förstår den meningen? Hunden anar vågens mening. Den är till att leka i! Den är till att spola upp fina bitar av drivved att sätt tänderna i! Och hunden gör det gärna och helhjärtat, intensiv i varje rörelse, med öronen fladdrande för vinden, med svansen signalerande sin glädje. Men förstår den sin mening? Människan anar dess mening. Hunden är hans bäste vän, den trofaste kamr

Lyft upp dina helande örter i ljuset! En av mina gamla texter vars innehåll jag fortfarande behöver lära mig. Därför delar jag den med dig! Lyft jorden upp mot ljuset! Vårda din jord, den enda du har! Lyft jorden upp mot ljuset! Jorden är underbar! Lyft jorden upp mot ljuset! Vörda din jord, miraklens mull! Lyft jorden upp mot ljuset! Jorden är underfull! Jorden är ljusets bästa vän, Ljuset föraktar inte den, Jorden är ljusets bästa vän med en doft av himmelen! Var skulle väl ljuset vila min vän, med sina strålar? Var skulle väl ljuset vila min vän, om inte i jorden? Varifrån ska ljuset fägna oss sen, med sina frukter? Varifrån skördas välsignelsen, om inte ur jorden? Lyft jorden upp mot ljuset! Vårda din jord, den enda du har! Lyft jorden upp mot ljuset! Jorden är underbar! Lyft upp dina händer, dina öppna kupade händer som bär den mull i vilken dina läkande örter spirar! Lyft upp dem mot ljuset som ett synliggörande av ljusets och jordens