Skip to main content

Träden

Åter en dag av upplyftande vandring i majestätisk bokskog.

På stigen påmindes jag om en text som kom till mig för länge sen, men som blivit liggande tillsammans med andra texter från den tiden eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera dem. Det är ingenting märkvärdigt med texten mer än möjligtvis sättet den kom till på; som en "inre diktamen" som kom över mina läppar och som skrevs ner av min goda vän, Laila Klausen. Nu lämnar jag den vidare med en förhoppning om att den ska "formuleras igen" i mötet med dig och din egen vandring:


Du vandrar genom en konungasal. Trädens konungsliga kronor sträcker sig i ståtlig givakt på ömse sidor om din väg genom lövskogen i vårtid. Deras resning och höjd får även dig att sträcka på dig. Trots din litenhet i förhållande till trädens majestät vandrar du som en konung bland konungar!

Vart går din väg? Vart leder den naturliga allén genom skogens lövade salar?

Mot ljuset! Mot ljuset som silas genom de högsta trädens kronor, det starka, klara ljuset som du inte ens vågade blicka mot om inte träden barmhärtigt med sina nyss utslagna löv dämpade strålarnas skärpa. Träden ger inte bara skugga, de samlar upp solljuset i sina lövverk för att lagra dess värme i sina grenars märg och ge det åter till dig genom brasan i vinterkvällen.

Trädet är din vän! Träd i ödmjukhet genom skogens salar! Vårda planetens hud som vore det din egen ty det är din egen!

Träd i vördnad in i skogens tempel! Låt dig överhöljas av skogens välsignande grenar, omfamna och låt dig omfamnas av deras grova stammar, låt dig bäras av de djupa rötterna. Ty trädet, livets träd, är symbolen för människan - bilden av dig lika nära dig som din kropp är nära din själ. Vårda ditt träd och du vårdar både kropp och själ!

Din gårds vårdträd har sörjt för dig och din ätt i generationer. Vårda ditt träd, inte av tung plikt utan av glädje att få skänka frukter i överflödande rikedom till dina efterkommande.

Lyssna på visdomen från folken som vandrar fria i trädens skugga; allt det som du gör mot träden får du själv skörda. Plantera rikligt och du och din frukt får leva i överflöd. Skövla girigt och du och dina efterkommande får skörda skönhetens död och gravläggning.

Öppna dina ögon där du vandrar i skogens majestätiska sal. Se ordningen som härskar i det minsta spindelnäts stuktur! Se ordningen i det vid första påseendet slumpmässiga kaos som urskogen utgör, den perfekta balansen, ekot av Edens lustgård innan människan började kultivera sin trädgård.

Lär dig att se de majestätiska alléerna som kantar din väg även i urskogens synbara virrvarr och du har funnit en trygghet, en glädje som aldrig för dig vilse utan leder dig tillbaka till skådandet av ordningen i paradisets trädgård.

Hör hur träden sjunger! Hör oboens höga visa spela trädets höga sång. Din rädslas skog, befolkad av allsköns ljusskygga varelser förvandlas av trollspöets trä till en pardismark där rädslorna byts ut mot skimrande féer och strålande alver.

Vandra du mänskobarn med högburet huvud genom den skogen och du får träda en dans med älvor!

Och över ditt huvud glittrar stjärnorna, ja i ditt huvuds blomsterkrans, din blommande trädkrona, strålar stjärnor och planeter, viras vintergatan, nattens girlang, som ett synligt tecken på att i dig har himlen landat!

Comments

  1. beautiful words reminding of the inspire-ation of all create-tion.

    ReplyDelete

Post a Comment

Popular posts from this blog

Åke Edvinsson, 60 år

Det går nog knappt en dag utan att jag tänker i tacksamhet på dig, Åke. Alla minnen som vi delat under årens lopp blir man ju ständigt påmind om genom gamla sånger och sammanhang, människor och miljöer som poppar upp litet här och där, litet nu och då. Häromdagen slogs jag av en lust att hålla ett tacktal till dig för allt du betytt för mig, men antog att det är väl något jag kommer att skjuta upp tills din begravning - om nu inte du kommer att sjunga på min dessförinnan. Men varför vänta till dess, tänkte jag sen? Det är så dags då, nej låt mig få uttrycka detta nu! Och så vaknar jag idag och ser att du fyller 60 år! Detta är mitt tillfälle, att få skriva ett helt oförblommerat tacktal till en underbar människa som nog betytt mer för mig - och för många andra - än någon annan utanför den innersta familjekretsen! Den första gång jag såg dig var den första gång jag hörde dig; i barnkören som repade i kyrkskolan under fröken Gun Anderssons ledning. Och vi fortsatte s

The unfolding tale of a hundred hymns

Wow! The power of setting your intentions...  Last summer I created a folder in my computer, and I had to give it a name. After giving it a quick thought I wrote: "Hundred hymns", in an attempt to be a bit poetic in the small space and time given.  There's a new hymnbook on its way in Sweden and a call has gone out for anyone who wants to contribute with proposals. I thought I ought to send in something before the deadline on New Years and the folder was created for this purpose.  I started to browse thru a life's worth of song creation and did not find much suitable, managed to come up with about 30 songs that I thought could work, after editing them quite substantially.  After that I fell ill in Covid. Little did I realise then how necessary this was for the developments that were to follow. For the first time in my life I had a personal and very tangible experience of life's brevity. And a reminder of the importance of taking every day as a precious gift.  ​ N

Never Ending Peace And Love – Reflections on a first encounter with NEPAL

Part 1 My time in Nepal is drawing to a close. For this time... Impossible to summarise this amazing country, but in short it has been a peak experience. Peak time with peak people in peak country. The nature is unquestionably one of its kind, with both jungle and the highest peaks of this planet within sight. And the people, to a large extent poor, but with a richness of soul and spirit that is overwhelming; generous, kind, humble and proud at the same time. But most amazing has been our way to approach it; walking, talking and singing... I feel that our "Sång & Gång" concept, our "walk & sing" adventures that we now have developed for almost 30 years have found an ultimate form here. We walk into the villages, meeting people eye-level, share a song, and walk out of there with a garland around our necks and a blessing on our foreheads. And a smile in our hearts and a sense of taking part in a real transformative meeting. For both parties. All of this has